Den viktiga betydelsen av en Mamma

Hon är vårdande, förstående, uppfostrande, fodrande när det behövs och framför allt älskande.

Jag har nyligen besökt min Mamma. Vi bor 29 mil ifrån varandra och hon är 98 år. Hon är pigg och har ett fantastiskt minne, följer med allt från världspolitiken till var barn, barnbarn och barnbarnsbarn är och gör. Hon går gärna promenader och har inga höftbesvär som så många äldre har. Hon är min Mamma. Dock har hon ett handikapp: hennes syn har gradvis reducerats till nästan ingenting.

Vi har så härligt, när vi träffas. Vi kan prata om allting, svårt som lätt. Jag lagar lite mat att lägga i frysen, så att hon får hemlagad mat och inte köpepajer och sådant. Mamma säger att hon gillar det jag lagar, och det hoppas jag. Men framför allt har vi kul.

Sedan pratar vi om gamla tider, min ungdom och hur jag ibland inte var så lätt att styra. Vi talar mycket om Pappa, som har betytt så mycket för oss båda, och även om all de släktingar som kommit efter dem. Jag citerar Mamma: "Tänk att bara för att Pappa och jag blev förtjusta i varandra så har vi genererat 34 ny släktingar".

När jag tar tåget hem igen till Göteborg känner jag mig upplyft, berikad av diskussioner om allt från världsläget till mänskliga relationer. Vi har en gemenskap.

Tänk om man kunde bli sådan... hon är verkligen ett föredöme. Det är en ynnest att ha fått en sådan Mamma. För den får man inte välja.

Ett brev betyder så mycket...

Det var Postens slogan för några år sedan när våra e-mail började vinna terräng. Ett kort kan också betyda så mycket. Jag fick nyligen ett kort med fina fjärilar och hjärtan och blommor på. Det talade om att avsändaren var glad för min vänskap och att vara min vän.

Vi känner varandra sedan många, många år och hon har haft det svårt under en längre tid. Vi bor långt ifrån varandra och har talats vid på telefon mestadels och via snailmail ibland. Man känner sig så hjälplös när nära vänner drabbas av sjukdom och dödsfall. Jag tycker inte att jag har kunnat göra något särskilt för henne i hennes stora besvärligheter. Kanske kontakten och medkännandet räcker.

Detta kort gick rakt in i hjärterötterna och fick mig att tänka att man oftare ska höra av sig till någon man tänker på eller säga till någon "vad bra du är". Vi människor är så mottagliga för lite värme och uppmuntran.

Posten hade kanske rätt i alla fall.

Le mot någon på gatan och du får ett leende tillbaka! Jag har provat!